Imorse vaknade jag av att det kliade så mycket på mitt ben. Skönt sätt att vakna på. Dagen har varit grymt bra. Jag stortrivs i klassen och den kan bli ännu bättre om Ida får börja i samma klass också. Fyfan vad roligt det skulle vara! Ja skön dag iaf. Lärarna verkar skit bra och schemat är bra. Allt är bra! Efter skolan idag så kilade jag, Ida och Joar iväg till bokhandeln för att inhandla ett kollegieblock till mig. När vi var klara med det ville Joar promt visa oss vart han bodde så vi följde med honom hem. Killen är stört skön! Jag har känt honom i cirka två dagar och det känns som att jag har känt honom hur länge som helst. Imorgon efter skolan blir det filmmys med Ida&Joar. Nu blir det duschen. Hörs.
 

Alltså jag älskar dig, jag gör verkligen det. Du är fan den finaste personen som finns. Du är bäst. - Linnéa Björnbom till mig.

Jag har verkligen så mycket kärlek omkring mig att jag borde spricka. Det är mina vänner som håller mig levande och jag älskar er så enormt mycket. Det vet ni.

Sista dagen i friheten då. Hur har jag spenderat dagen? Framför teven första delen av dagen. På det andra delen har jag inte gjort någonting. Det känns som att jag bara går och väntar på att skolan ska börja och allt ska bli som vanligt igen. Gamla vanliga rutiner. Blandade känslor runt rutinerna. Skönt att inte ha några men känns ändå som att jag borde styra upp det lite iaf.

Jag tycker synd om kossorna som går ute i hagen precis bredvid vårat hus. Kallt, blött och usch. Fast dom kanske har något emot det förresten. Aja, idag är tanken att jag ska hitta på något med Henny men hon sover antagligen nu. Hon kan verkligen sova den tjejen. Eftersom det regnar kanske vi slår på en film och myser i soffan. Ikväll är det hemma match mot Korsnäs. Hoppas att det har slutat regna tills dess. Jag vill inte bli sjuk igen!

Dunkar just nu låtarna som har skrivit sommaren 2010. Varje låt är som ett minne. Minnena sparas genom låtarna. Jag har kommit på att jag jämt lyssnar på musik. Det går inte en dag utan att jag har lyssnat minst en eller två timmar på musik. Synd bara att min familj inte har lika stort intresse som jag. Jämt när vi åker bil och det spelas en bra låt så ropar jag "hööööj" då säger alltid min lillasyster "neej, jag vill inte höra. Stäng av!" Och mamma och pappa hänger på. "Ja jenny det finns faktiskt fler i den här bilen." Och så stänger dom av. Happ. Så var det med det. Hur kan dom inte tycka om musik? Det är det bästa som finns. Älskar musik. Nu blir det Toy Story 2 med syster.

Kvällen igår var grym! Skrattade så mycket att jag nästan kissade på mig när vi spelade spel. Skit roligt. Det här var sista gången vi fyra gjorde någonting tillsammans på väldigt länge. Calle ska flytta till Norrköping och gå musikgymnasium, duktig som han är på gitarr och sång. Vi andra, vi stannar kvar. Det känns sorgligt på något vis. Men vad gör det egentligen? Det kommer ändå alltid att vara HennyJennyCalle&Ralle. Man hör ju på namnen att det är så det ska va, eller hur? :)

Medan jag alldeles nyss satt och läste en novell kom jag på mig själv med att känna att jag också vill kunna skriva noveller! Jag älskar att läsa och jag har alltid försökt skriva bra men aldrig riktigt nått fram till det där som gör att man verkligen fastnar och vill läsa mer. Jag har gjort många försök att skriva noveller men slutar alltid halvvägs in för att allt bara blir fel. Jag får nöja mig med att sitta i soffan med en filt om mig, fötterna uppdragna så att jag sitter som en liten köttbulle med en bra bok i händerna och ägna mig åt att läsa istället för att skriva.

Ikväll blir det att träffa Henny, Calle och Ralle. Åh, vilka minnen vi fyra har tillsammans. Oslagbart.

Nyaste bilden på mina fina vänner.

Vaknade upp i Idas nya hus runt tio. Seg dag förövrigt. Har inte haft någon ork alls. Jag tror att en förkylning håller att smyga sig på. Det gillas inte nu när säsongen drar igång igen! Match mot Forssa igår, resultatet blev 3-3. Oavgjort, vilket betyder en poäng. Enpoäng, viktigt som fan.

Fotboll är verkligen det bästa jag vet. Ingen fotboll, ingen Jenny. Det är det jag lever för och det som jag verkligen vill göra. Linköping hade varit världens chans för mig, jag vet det. Men jag känner att jag inte är redo att flytta hemifrån och bara lämna allt här. Jag kanske kan lyckas bra på andra sätt även fast jag inte tog chansen i Linköping. Om man bara vill så går det. Right?